God Jul från Luleå

Luleå blundar för sina nationella minoriteter

Idag har regeringen beslutat att bl a Kalix och Umeå ska ingå i förvaltningsområdet för finska språket. Kalix blir dessutom förvaltningsområde för meänkieli. All heder åt dessa kommuner som förstår att ta vara på de nationella minoriteterna i sin kommun. Skam till Luleå kommun som trots att det har en mycket hög andel finskspråkiga invånare avvisade ett medborgarförslag om att ingå i förvaltningsområdet för finska språket. Endast Centerpartiet stödde förslag. Luleå borde som regionalt centrum och den ort i Sverige där det kanske bor flest tornedalingar självklart även ingå i förvaltningsområdena för samiska och meänkieli.

Kluvet i regionfrågan

Om någon trott att regionfrågan är avförd från den politiska dagordningen så har den personen misstagit sig å det gruvligaste. Regionfrågan lever i allra högsta grad - om än i en mängd olika skepnader. Klarnat har det definitivt inte gjort under de senaste åren.

På nationell nivå finns det två tydliga skeenden. För det första är det regeringens utredare Mats Sjöstrand som lunkar på med sitt uppdrag. Idag presenterade han ett delbetänkande som ger Gotland rätt att fullt ta på sig regionhatten. Mats Sjöstrands huvuduppdrag är att komma med förslag när det gäller statens regionala organisation, men också om det är möjligt att komma fram med nya regiongränser i framförallt Norrland och Svealand.

För det andra är det Sveriges Kommuner och landsting som driver på sina medlemmar. Senaste budet är att "deadline" för regionbildning är första halvåret 2011. Då lär det inte bli mycket till regionbildning i norra Sverige. De tidigare ansökningarna har på goda grunder underkänts. I Västerbotten ställer man nu brett villkoret att alla de fyra nordligaste länen ska vara. Något som man i Jämtland och Sundsvall för allt i världen inte vill vara med om. Finns det någon annan än Kent Ögren, Britt Vesterlund, Monika Carlsson och Agneta Granström som tror att det är möjligt att på mindre än ett halvår få en samstämmighet i denna fråga.

Slutsatsen är självklar. Någon norrländsk storregion blir det inte under denna mandatperiod. De politiska förutsättningarna saknas. Därför borde arbetet koncentreras på att förverkliga bildandet av Region Norrbotten. Först genom att landstinget svarar positivt på initiativet från Kommunförbundet Norrbotten. Sedan genom att en ansökan lämnas till regeringen om att bilda en direktvald region på samma sätt som Gotland, Halland, Skåne och Västra Götaland nu fått göra.

Sverige censurfritt - nästan

Idag har regeringen utfärdat en lag om att avskaffa filmcensuren efter beslut av riksdagen. Kvar blir dock förhandsgranskningen av film som visas offentligt för personer som är under 15 år. Frågan hur meningsfullt det är med tanke på att mer än 95 procent av alla filmer som barn och unga ser är på dvd, internet m m. Och där finns ingen censur mer än förhoppningsvis engagerade vuxna.
Det rimliga hade varit att avskaffa världens äldsta filmcensur helt och hållet. Ett bättre och effektivare alternativ är ansvariga utgivare och efterhandsgranskning som i övriga media. Nu var det tyvärr inte möjligt så dagens censuravskaffande får ändå ses som ett steg framåt.

"Det är inte lätt att va sosse . . .

Inte lätt att vara sosse i dessa tider. Det mesta som trosvisst kritiserats under de senaste fyra åren accepteras nu. Skolpolitik, valfriheten i vården, jobbskatteavdrag, slopad förmögenhetsskatt och nu t o m en "stupstock" i arbetslöshetsförsäkringen. Det enda som återstå är en massa underfinansierade infra(S)trukturprojekt.

. . . när man är ödmjuk som jag".

Inte bara vatten . . .

Nog krävs det att det skyltas. Särskilt mycket vatten är det inte kvar i Bottenviken. Eller egentligen så är väl det mesta kvar. Under den hårda ytan.

Morgonpromenad i Narnia

Nej, runt Udden är standardsträckan denna vinter. Och egentligen har det var mer Narnia-likt tidigare med all rimfrost i träden. Lyktstolparna är dock Narnia look a likes. Vem vet vad som finns bortanför papperskorgen.

Det är nu Mona borde ta över

Svaret på vem som ska bli ny S-ledare borde vara – Mona Sahlin. Självklart går det inte, men det är nu hon borde ta över. 2007 skulle typ Sven-Erik Österberg eller Tomas Östros ha valts som s-ledare efter Göran Persson. Den nyas-ledaren hade tvingats in i samma Golata-vandring som Mona nu tvingats gå igenom och så hade Mona Sahlin nu kunnat träda fram som den stora förnyaren av S-politiken. Nu fick hon aldrig chansen.

Läs även andra bloggares åsikter om Mona Sahlin, Socialdemokraterna, Tomas Östros, Sven-Erik Österberg

100-år kanske räcker?

Det blev en bonushelg i Luleå efter att mitt flyg i fredags blivit inställt. Annars hade helgen varit fylld av jubileumsfirande och överläggningar i Skövde. Det är nämligen 100-år sedan Carl Berglund publicerade uppropet ”Bröder, låtom oss enas” i tidningen Landsbygden. Självklart något värt att fira och visst känns det trist att inte ha fått möjligheten att vara med i aktiviteterna i Skövde och i Falköping.

Mycket har hänt sedan 1910 och såväl samhället som Centerpartiet har lyckligtvis förändrats. Samtidigt är det fascinerande att se hur mycket historien betyder än idag. I den mån det fortfarande finns folkrörelsepartier så är Centerpartiet fortfarande ett sådant. Visst har medlemsantalet minskat, men Centerpartiet är helt klart det parti som i relation till röstetalet organiserar flest medlemmar. Tyvärr är väl det idag också ett resultat av alltför låga röstetal.

Media fylls sedan att interna slitningar inom främst socialdemokratin, men också inom kristdemokraterna. Båda partierna brottas offentligt med personstrider och framförallt med en identitetskris. Centerpartiet har sluppit personstriderna, men identitetskrisen är minst lika allvarlig. Vad ska 100-åringen Centerpartiets roll vara in på det nya seklet?

En spännande utmaning som lyckligtvis också tagits på största allvar av eftervalsgrupp som Annie Johansson leder. Annars kan det ju vara så att 100-år kanske räcker?

Bloggångest

Det är lättare att ta en paus i bloggandet än att sätta igång igen. En erfarenhet – föga oväntad – som jag fått under hösten.

En paus var nödvändig. Energin och inspirationen var inte den bästa efter valet. Och sedan har varit så mycket annat som måste fixas. Nomineringar, avveckling i riksdagen och planering för utveckling på hemmaplan. Tiden – den oändliga resurs – har snabbt runnit iväg.

Största hindret har dock varit att det funnits så mycket att blogga om. Tänk vad många blogga jag inte publicerat om valresultatet - dess orsaker och konsekvenser. Krisen i socialdemokratin, kd och för den delen Centerpartiet. Sven-Erik Buchts och Bengt Niskas härjningar. Den valhänta hanteringen av Sverigedemokraterna. Ja, nästan dagligen har bloggångesten gripit tag i mig.

Nu ska jag försöka komma igång. Med rimligare ambitioner. Ett inlägg vara och varannan dag borde det kunna bli. Och är det mindre klokt så rättas det obenhörligt till i kommentarerna. Eller hur Knapsu, Grottolle, Meikäläinen och ni andra.